Eutanasimorden

Ladda ned texten här!

Eutanasimorden, morden på fysisk och psykiska handikappade uppgår mot 120 000, varav ca 3% var judar, och dessa mördades under Operation T4 (T4 togs som kodnamn efter kontoret där allt organiserades, Tiergartenstrasse 4, Berlin). Redan 1939 beslutade den nazistiska regeringen sig för att avliva alla mentalsjuka människor och inledde därmed sitt "renande" av Europa. Egentligen hade man börjat redan 1934 med en organiserad massteriliserings och sammanlagt steriliserades 360 000 personer. När man sedan fattade beslutet att börja döda sjuka människor så togs de till sex olika centra utspridda i landet. Dessa var Hadamar, Grafeneck, Hartheim, Branderburg, Bernberg och Sonnenstein. Till en början prövade man att injicera offren med morfin eller skopolamin men detta visade sig ineffektivt, varför man istället började använda sig av gas (koloxid) i speciellt inredda gaskammare som såg ut som duschrum. Liken transporterades sedan till krematorium för att brännas.
Allt skötte mycket diskret men rykten började cirkulera och kyrkorna, både katolska och protestantiska, började reagera och tog en klar ställning mot morden. Hitler blev 1941 tvungen att ge order om att stoppa Operation T4. Då var redan 70 273 döda. Mördandet fortsatte sedan i mindre skala, främst på barn och tonåringar med påtvingad svält och dödande injektioner och tillslut nådde man fram till den skrämmande siffran 120 000 döda.
Nazisterna räknade ut att man utslaget på en tioårsperiod skulle spara 805 miljoner mark, samt 13 500 ton kött och korv.

En stor del av raspolitiken riktade sig också mot zigenarna. Man ansåg att de från början varit ett rasrent folk men att de under sina folkvandringar blandat sig med mindervärdiga raser. Eftersom zigenarna var ett vandrande folk finns det dåligt med underlag för att fastställa ens i närheten hur många som mördades. Man tror att siffran ligger mellan en halv miljon (minst, minst 200 000 döda) och en miljon döda. Vissa uppgifter sträcker sig ända upp till två miljoner men troligtvis ligger det kring 1 miljon döda och detta motsvarar 25-50 % av zigenarna i Europa. Dessa zigenare kom mot slutet av kriget mördas på precis samma som judarna. I Auschwitz-Birkenau fanns det ett speciellt zigenarläger men alla invånare i lägret skickades så småningom också till gaskammaren under natten till den 3 augusti 1944, sammanlagt dog omkring 2900 zigenare den natten. Sammanlagt dog 20 000 zigenare i Auschwitz. För övrigt bör man nämna att läkarna i Auschwitz föredrog att utföra sina vidriga experiment på zigenarbarn eftersom deras blod ansågs något renare än judarnas. Tvillingar var särskilt populära. Zigenarna fick inte heller någon kompensation av Tyskland eller något annat europeiskt land efter kriget och är idag fortfarande en av de mest rasistiska utsatta folkgrupperna i Europa.

När nazisterna fått makten i tyskland 1933 började de omedelbart förfölja de homosexuella. De trodde att denna grupp människor skulle äventyra det tyska folkets födelsetal och "folkkroppens fysiska och andliga hälsa". SA-band gjorde razzior på mötesplatser, krogar och i privata hem; allt för att trakassera de homosexuella. Tidigare hade Tyskland varit ett relativt liberalt land när det gällde homosexualitet men dessa år var nu förbi. Mellan 1937-39 trappades förföljandet upp och många nazister krävde dödsstraff för homosexuella relationer. Omkring 100 000 tyska och österrikiska män arresterades och åtalades. Mellan 10 000 och 15 000 sattes i koncentrationsläger där de fick bära den rosa triangeln. De utsattes där för en mycket brutal behandling, vilket ledde till döden i många fall. Man tror att omkring 60% av de homosexuella innanför de tyska gränserna fick sätta livet till, det är omkring 50 000 människor.

I sin sjuka ideologi började man även mörda de som nazisterna kallade asociala. Till dessa räknades prostituerade till människor som erbjudits jobb två gånger men tackat nej. Hur många som tillhörde denna grupp och mördades finns det inga siffror på.

Till övriga dödsoffer hör ett okänt antal anhängare till Jehovas vittnen, ca 2,5 miljoner kristna polacker, omkring 3,3 miljoner sovjetiska krigsfångar, minst 150 000 jugoslaver i tyska koncentrationsläger, minst 100 000 tjeckiska civila samt minst 84 000 deporterade icke-judiska nord- och västeuropéer (inklusive Italien).

Men Förintelsen krävde inte enbart döda liv. Vid krigsslutet fann de allierade förbanden omkring 7-9 miljoner människor som ryckt upp ur sina ursprungliga rötter. Dessa kallades för "Displaced persons", D.P, som betyder ungefär "tvångsförflyttad". De flesta av dessa återvände innan 1945 var över till sina hemländer. Men 1,5-2 miljoner, vägrade av rädsla för nya pogromer eller misär att återvända. Bland dessa fanns 200 000 judar, som överlevt olika koncentrationsläger och dödsmarscher. De flesta av dessa människor var den sista i sin släkt och familj som fortfarande levde. Deras värld hade förintats och de såg inte längre något värde i det efterkrigs Europa som fanns. Dessa människor bodde i s.k. DP-läger och där började man sakta organisera sig och en ny dröm tog form; att återvända till det heliga landet. Men än så länge var Palestina stängt för dessa människospillror. Alla försök från "Yishuv" som var den judiska befolkning som redan levde i Palestina, att hjälpa de överlevande misslyckades.
I D.P-lägren dog människor fortfarande som flugor och de mest desperata bland de överlevande tog sig ombord på ej sjödugliga båtar i ett sista försök att nå Palestina. Somliga av båtarna sänktes av den brittiska armén och de som överlevt Förintelsen förlorade istället sitt liv i vågorna. Under 50-talet hade Israel världens högsta självmordstatistik i procent. De flesta av dessa överlevande, som då, flera år efter befriandet av Auschwitz helt enkelt inte orkade leva längre i en värld som aldrig mer skulle bli detsamma. Självmorden har fortsatt enda fram tills idag. Vid nya antisemitiska dåd har de överlevandes rädsla ökat avsevärt. Men dessa räknades inte till andra världskrigets officiella dödsstatistik. Man tar heller inte upp de levande offer som lever än idag. Människor vars liv blivit förstörda och som har uppfostrat sina barn med en omedveten skuld om gaskamrarna. Även tredje generationen har inte kunnat glömma eller gå vidare. Den kollektiva skuldbördan drabbar på något vis oss alla. Förintelsen ägde inte rum i Afrika utan den ägde rum i våra grannländer, till viss del även hos oss själva. Man går alltid vidare i sitt liv men som Ben Gurion sade: "Förlåt, men glöm aldrig."
Sex miljoner judar säger statistiken dog under andra världskriget. Detta motsvarar en tredjedel av världens judiska befolkning, 60%. Vid år 1900 utgjorde judarna 1% av världsbefolkningen. 1993 utgjorde judarna 0,3%...

Efter kriget, mellan den 18 oktober 1945 till den 1 oktober 1946, tjugofyra av Nazitysklands befäl inför krigsrätt i de så kallade Nürnbergrättegångarna. Brottsrubriceringarna löd: Brott mot freden, Krigsförbrytelser, Brott mot mänskligheten.
Elva av dessa dömdes till döden, bland dem H.Göring (som dock hann ta livet av sig), Hans Frank och A. Jodl. De avrättades och fördes sedan undan för kremering. Man sade aldrig vart av rädsla för vallfärder till den platsen senare. Idag tror man att de fördes till koncentrationslägret Dachau och att försvann i samma skorsten som varit "sista vägen ut" för så många andra av deras offer.
Adolf Eichmann, ansvarig för 40% av de mördade blev funnen flera år efter kriget av nazistjägaren Simon Wiesenthal. Eichmann dömdes 1967 till döden av Israelisk domstol.
När den israeliske domaren läste upp domen för Eichmann sade han:
"Jag känner medlidande för den mänskliga rasen som måste dela jord med dig."
Han avrättades och kremerades i Israel och hans aska spreds ut över israelsikt territorium.
Många andra av nazisternas mördare gick fria. Dr Mengele som verkade i Auschwitz som Dödens ängel levde återstoden av sitt liv efter kriget i frihet i Sydamerika och troligtvis dog denne fruktansvärde man under en simtur då han fick en hjärtattack men det finns inga säkra bevis till detta.
Goebbels hann ta sitt liv tillsammans med sin familj. Han mördade självmant sina åtta barn (vars förnamn började på H efter Hitler) genom att lägga en giftampull i deras munnar. Himmler hann ta sitt liv. Hitler hann ta sitt liv.